Redogörelse för den inre säkerheten
Statsrådet har hittills givit två redogörelser för den inre säkerheten; den senaste är från maj 2021. I redogörelsen beskrivs nuläget i fråga om Finlands inre säkerhet och de förändringskrafter som påverkar den. I redogörelse uppställs också målen och den planerade utvecklingsriktningen för den inre säkerheten under innevarande årtionde.
Redogörelse för den inre säkerheten
Finlands inre säkerhetspolitik bygger i första hand på förebyggande arbete, med andra ord att så många olyckor, brott och andra störningar som möjligt förhindras innan de inträffar. Säkerhetsmyndigheterna har en avgörande roll när det gäller att garantera den inre säkerheten vid olyckor, störningar och brott, men de underliggande orsakerna till säkerhetsproblem motarbetas på ett effektivt sätt av andra än säkerhetsmyndigheter, liksom av kommuner och organisationer.
Målet är att säkerställa att Finland i framtiden är världens tryggaste land för alla människor och människogrupper. Trots att Finland enligt många indikatorer är det tryggaste landet i världen, kan sociala problem ofta hopa sig och grupper som redan är utsatta berörs kraftigare av exempelvis brottslighet. Den största bakomliggande orsaken till trygghetsrelaterad ojämlikhet är risken för fattigdom och utslagning. För att kunna trygga en jämlik trygghet och trygghetskänsla i hela landet och för alla människor krävs allt fler lösningar av olika slag. Den grundläggande tanken är att vardagstrygghet tillhör alla och den ska vara rättvist fördelad i samhället.
Tyngdpunkten i myndigheternas verksamhet kommer att flyttas allt tydligare från reaktiva tjänster till förebyggande arbete och tidigt stöd. Därigenom förebygger man även att problemen koncentreras till vissa människor eller områden och upprätthåller samhällets, människors och miljöns säkerhet, trygghetskänslan och förtroendet för myndigheterna. Utöver hanteringen av enskilda utryckningsuppdrag, brottmål eller andra myndighetsuppdrag bör säkerhetsmyndigheterna bli bättre på att identifiera de grundläggande orsakerna till säkerhetsproblemen och hitta lösningar på dem. Det bästa sättet att förebygga säkerhetsproblem är ett brett samarbete med myndigheterna, kommunerna och organisationerna.
Den uppfattning människor har om sin egen säkerhet ska grunda sig på verifierade fakta om omfattningen av och målen för brottslighet och andra problem. Till skillnad från resten av Norden upplever särskilt lågutbildade finländare att de förstår sig dåligt på politiken och samhället. Därför ska säkerhetsaktörerna i högre grad beakta kommunikationsmiljön, och debatt som uppmuntrar till polarisering och målar upp hotbilder ska bemötas med fakta.
Säkerhetstjänsterna ska utvecklas med beaktande av människors olika behov och så att ojämlikheten mellan människor minskar. En central uppgift för säkerhetsmyndigheterna i framtiden är att förhindra kumulering av offererfarenheter, och ett krav på myndigheterna är att de effektivt och parallellt med straffprocessen ska hänvisa offer och gärningsmän till sådan hjälp som förhindrar att problem uppstår på nytt. Statistikföringen ska också läggas om så att de säkerhetsproblem jämte bakomliggande orsaker som är typiska för olika befolkningsgrupper uppdagas bättre och hanteras effektivt.
Ett högt förtroende för säkerhetsmyndigheterna ska upprätthållas. Förtroendet bygger på dagliga möten, på att myndigheterna sköter sina uppgifter effektivt, begripligt och i enlighet med principerna om god förvaltning och på att de bemöter alla människor jämlikt och med respekt. Säkerställandet av tjänsternas geografiska täckning och synlighet är en nyckelfaktor för förtroendet. I de områden där servicenivån är sämst ska i synnerhet polisen ges starkare närvaro och synlighet. Dessutom ska säkerhetsmyndigheternas beredskap att ge betjäning på finska och svenska säkerställas och kommunikationen på de mest använda främmande språken i Finland utökas.
Syftet är också att förhindra att det i Finland uppstår bostadsområden där risken för brottslighet och känslan av otrygghet är höga och förtroendet för myndigheterna lågt. Myndigheterna ska få bättre kompetens att bemöta olika minoriteter samt brotts- och olycksoffer och dessutom ska en varierande bakgrund främjas bland dem som söker till uppgifter inom säkerhetsbranschen. På så sätt säkerställs att alla befolkningsgrupper kan lita på myndigheterna och samhället.
Fungerande säkerhetstjänster är avgörande för tillgodoseendet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rättigheterna samt för upprätthållandet av den finländska demokratin och tilliten till samhället. Säkerhetsmyndigheterna tillhandhåller sina tjänster snabbt, effektivt och jämlikt så att alla invånare i hela landet får den hjälp de behöver. Nödanmälningarna ska besvaras snabbt och den geografiska jämlikheten i tillgången på brådskande hjälp ska tryggas. Tillgången till larmtjänster och myndigheternas synlighet ska förbättras, i synnerhet i de områden där servicenivån är sämre. Detta förutsätter att personal och materiel räcker till och utvecklas, och att samarbetet mellan olika myndigheter fungerar.
Polisens kapacitet att effektivt bekämpa all brottslighet, inklusive lindrigare brott, ska återställas. Viktiga prioriteter är att bekämpa ekonomiska brott, miljöbrott och narkotikabrott, att återvinna brottslig vinning samt att avslöja människohandel, hatbrott och hot, samt brott mot barn, särskilt sexualbrott. Behandlingen av brottmål ska påskyndas genom att säkerställa ett bättre samarbete mellan åklagaren och poliserna. Möjligheterna i fråga om låg tröskel till brottsanmälan och övriga lösningar för att hjälpa särskilt utsatta offer ska förbättras. Det internationella samarbetet intensifieras för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet.
Samarbetet mellan statsrådet och myndigheterna intensifieras för att bygga upp beredskap inför och bemöta hot mot den nationella säkerheten. Detta kräver att de gemensamma beredskapsplanerna förbättras, säkerhetsmyndigheternas befogenheter ses över och beredskapslagstiftningen utvecklas konsekvent. Förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön mot större oförutsebarhet gör det allt viktigare att man i beslutsprocesserna har tillgång till analyserad information som inhämtats via underrättelsemetoder. I detta avseende är det viktigt att säkerställa att underrättelseinformationen når fram i rätt tid till alla aktörer som medverkar i skyddet av den nationella säkerheten.
Finlands medlemskap i Europeiska unionen och Schengensystemet har betydelse också för vår inre säkerhet. Finland arbetar aktivt och konstruktivt inom Europeiska unionen och i världssamfundet. Deltagande i internationella uppdrag bidrar till att skapa trygghet för finländarna; exempel internationella krishanteringsuppdrag kan bidra till att förebygga terrorism, internationell brottslighet och okontrollerad folkvandring. Finland kan också påverka de möjligheter och utmaningar som den globala migrationen medför genom att utveckla ett gemensamt och övergripande asylsystem för EU.
Det är viktigt att säkerheten också produceras på ett sätt som på bredare front bidrar till en hållbar utveckling och stödjer respekten för naturens mångfald och alla livsformer. Till detta mål bidrar bland annat bekämpningen av miljöbrott och miljökatastrofer samt det att klimatmål tas med i säkerhetsverksamheten.