uppdaterad 05/2022

Vad orsakar rädsla i Finland?: 

• Enligt enkäten upplevs otrygghet oftast då man i sin omgivning ser störande beteende (58 %), stora grupper invandrare (40 %), användning av alkohol och droger (35 %), en förläggning (30 %) eller allmän oordning i bostadsområdet (28 %). Överlag orsakade olika faktorer mer otrygghet bland svarspersonerna år 2021 jämfört med tidigare år (2019, 2017). (Turvassa 2021)
• Rädslan för gatuvåld har minskat något de senaste åren. År 2017 uppgav 33 procent av svarspersonerna att de under det gångna året varit rädda för att råka ut för våld utanför hemmet under kvällstid. I enkäten 2020 uppgav knappt 26 procent av svarspersonerna detta. (Nationella brottsofferundersökningen 2017 och 2020)
• De som informerar sig via sociala medier eller alternativa källor är mer rädda för våld på gatan eller arbetsplatsen. (Väkivallan kokemus ja rikostiedon lähteet 2018)
• Invånare i städer undviker oftare än andra att röra sig i specifika områden; i huvudstadsregionen uppgav var femte svarsperson att de undviker något område på grund av hot om våld, medan motsvarande andel i de övriga ständerna i Finland är cirka 12 procent. I tätbebyggda kommuner och landsortskommuner var undvikande beteende mycket mer sällsynt än i mer stadslika miljöer. (Nationella brottsofferundersökningen 2019)
• Enligt befolkningen är allmänfarliga smittsamma sjukdomar, insjuknande, olycksfall i hemmet och trafikolyckor de mest sannolika hotfenomen i vardagen som kan drabba dem själva.  (Suomalaisten pelastusasenteet 2020, Turvassa 2021)
• Av brottsrubriceringarna väcker rattfylleri mest oro bland befolkningen (80 %). (Polisbarometern 2020)

Rädsla för våld

Av kvinnorna uppgav 37 procent och av männen 18,9 procent att de minst en gång under året varit rädda för att bli utsatta för våld utanför hemmet under kvällstid.

Andel personer som minst en gång under året känt rädsla för fysiskt våld utanför hemmet kvällstid

Källa: Kansallinen rikosuhritutkimus 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019 ja 2020.

Vem känner rädsla?

Rädsla för fysiskt våld upplevs mest av personer som tidigare blivit utsatta för våld. Rädsla förekommer särskilt bland yngre åldersgrupper, kvinnor, högutbildade och ekonomiskt utsatta personer.

Grupper med störst rädsla för att utsättas för våld

Källa: Väkivallan kokemus ja rikostiedon lähteet 2018.

Vad befarar man inför framtiden?

• Otrygghetskänslan bland befolkningen beror på med vilken sannolikhet de i dag aktuella farhågorna besannas i framtiden
• Av finländarna upplever 46 procent att framtiden känns mer otrygg (2020: 47 %); detta uppger 47 procent av männen (49 %) och 45 procent av kvinnorna (45 %). Så här tänker 50 procent av över 50-åringarna (50 %), 49 procent av 35–49-åringarna (52 %), 43 procent av 25–34-åringarna (36 %) och 30 procent av under 25-åringarna (41 %).
• Mest oroar sig människorna för hot mot datanät eller cyberhot, 78 % (2020: 73 %), organiserad brottslighet, 76 % (76 %), internationell terrorism, 75 % (77 %), den globala flyktingsituationen, 75 % (78 %), smittsamma sjukdomar/epidemier, 74 % (81 %) och spridning av massförstörelsevapen, 72 % (75 %) (PFI 2021)
• Framtidssynen varierar mellan befolkningsgrupperna: Personer som befunnit sig i en ekonomiskt utsatt ställning, som tidigare blivit utsatta för fysiskt våld och som hör till den yngsta ålderskategorin upplever med större sannolikhet att de kommer att utsättas för våld i framtiden. Om de yngsta åldersgrupperna minskar och den totala brottsligheten fortsätter att minska, kan vi anta att rädslan för våld inte kommer att öka märkbart.

Nödmeddelanden i Finland

Coronapandemin fortsatte 2021 och samhällets beredskapsåtgärder med anledning av den avspeglades också på nödcentralsverksamheten. Antalet nödmeddelanden låg betydligt under det normala under första halvåret 2021. Mot sommaren och då människorna var mer aktiva på fritiden ökade antalet larm snabbt.

År 2021 inkom totalt 2 782 980 nödmeddelanden. Jämfört med föregående år var det totala antalet nödmeddelanden nästan oförändrat (2020: 2 787 190). 

År 2021 ledde 1 488 290 av alla behandlade nödmeddelanden till att uppdraget förmedlades till en behörig myndighet. Andelen förmedlade uppdrag ökade betydligt jämfört med året innan (1 445 690).  De förmedlade uppdragen fördelades mellan hälsoväsendet (56 %), polisen (34 %), räddningsväsendet (6 %) och socialväsendet (4 %). De olika sektorernas andel av alla förmedlade uppdrag låg kvar på samma nivå som året innan.

Antalet uppdrag inom akutvården steg betydligt (48 000 uppdrag), medan antalet uppdrag som förmedlades till polisen minskade (14 000 uppdrag). I socialväsendets uppdrag registrerades återigen en ökning i jämförelse med åren innan.

Antal nödmeddelanden per år och fördelning mellan olika myndigheter

Lähde: Hätäkeskuslaitos

Polisens utryckningar

De mest brådskande polisuppdragen registreras som uppdrag i klass A. I sådana fall är den första patrullen på plats i snitt på mindre än tio minuter.

• Polisens utryckningstid beror på uppdragens läge, antal och avstånd samt patrullernas läge och antal. Polisen har med hjälp av en informationsbaserad handlingsmodell strävat efter att rikta in resurser till sådana platser och under sådana klockslag då det enligt tidigare erfarenhet förekommer mest aktivitet och störningar. (Polisens verksamhetsberättelse 2016)
• Polisens utryckningstid (kundperspektiv) mäter tiden från det att medborgarens nödsamtal besvaras, inklusive samtliga dröjsmål, tills polispatrullen kommer till händelseplatsen. De mest brådskande uppdragen kategoriseras i klass A. (Polisens statistiktjänst)

Räddningstjänstens utryckningar

Räddningsväsendet når fram till händelseplatsen i genomsnitt på mindre än åtta minuter efter att ha fått uppdraget.

Källa: Pelastustustoimen taskutilasto 2013 – 2017, Johannes Ketola, Esa Kokki, Pelastusopiston julkaisu, D-sarja: Muut [2/2018] sekä Pelastustoimen taskutilasto 2014 - 2018, Johannes Ketola ja Esa Kokki, Pelastusopiston julkaisu D-Sarja: Muut [1/2019], Pronto

 

Gränsbevakningsväsendets sjöräddnings- och assistansuppdrag

Det har skett en liten ökning i antalet sjöräddnings- och assistansuppdrag. I nödsituationer når en räddningsenhet fram på mindre än tio minuter.

Källa: Rajavartiolaitos

Hur snabbt når hjälpen fram i Finland?

• År 2021 besvarades 88 procent av nödsamtalen inom tio sekunder och 99 procent besvarades inom 30 sekunder.
• Per capita rings i Finland i genomsnitt 0,5 nödsamtal per år.

Undersökning och utredning av brott

Alla polisanmälda brott: utredningsprocent och utredningstid

* Utredningstid i genomsnitt i antal dygn.

Källa: Polisens statistiktjänst.

Handläggning av brottmål

• År 2021 inkom till tingsrätterna totalt 56 753 brottmål.
• De vanligaste brottsrubriceringarna var stöld, grovt rattfylleri, äventyrande av trafiksäkerheten och misshandel. 
• Coronaviruspandemin som började 2020 påverkade domstolarnas verksamhet i betydande grad också 2021. Målen har anhopats särskilt vid tingsrätterna, där en stor del av målen handläggs vid ett muntligt sammanträde, och de arrangemang som krävs för hälsosäkerhet har orsakat extra arbete och gjort rättegångsförfarandet långsammare.
• Den genomsnittliga handläggningstiden av brottmål var 5,8 månader.

Framtidsbild för trygghetskänsla och tillgång till hjälp 2030

• Den snabbare och öppnare informationsförmedlingen ökar medvetenheten om säkerhetshot och allmänna otrygghetsfaktorer.

  • Befolkningens uppfattningar av säkerheten avviker allt mer från statistiken, vilket ökar otryggheten.

• Sociala mediers ökande och förändrade betydelse påverkar såväl journalistiken som människors informationsinhämtning.

  • Den här trenden har både positiva och negativa effekter på dels förtroendet mellan människor, dels det medborgerliga förtroendet för samhällsaktörer.

• Socioekonomisk utsatthet samt missbruk och psykisk ohälsa anhopas fortsättningsvis i samma befolkningsgrupper; detsamma gäller den upplevda otryggheten.

  • Skillnaderna i den upplevda otryggheten kommer att öka mellan befolkningsgrupperna, vilket också är kopplat till hjälpbehovet.

Framtidstabell för trygghetskänsla och tillgång till hjälp

 

Snabb och öppen informationsförmedling

• Den allmänna osäkerheten i världspolitiken, konflikter och kriser samt polariseringen av det politiska fältet underminerar en gemensam framtidssyn.
  
• Informationsförmedlingen blir allt snabbare och öppnare vilket medvetandegör befolkningen om osäkerhetsfaktorer och säkerhetshot och kan stärka otrygghetskänslan.
• Mängden tillgänglig information, desinformation och alternativa tolkningar spelar en avgörande för den upplevda tryggheten eller otryggheten. Mängden alternativ information är enorm i ett nätverkssamhälle där var och en kan vara informationsleverantör.

Förtroende för myndigheterna för den inre säkerheten

• Tillförlitlig information blir allt viktigare och den behöver ske allt snabbare.
  
• Hur ska kommunikationen se ut för att den inte ska förvärra skiljelinjerna i samhället?
• Myndigheterna måste identifiera de viktigaste samarbetsparterna med vilka de kan nå ut till stora folkgrupper och tydliggöra sitt budskap, vilket främjar befolkningens trygghetskänsla.

Sociala mediers roll

• Sociala medier fortsätter att spela en viktig roll genom att påverka såväl journalistiken som folks informationsinhämtning. Den här trenden har både positiva och negativa effekter på dels förtroendet mellan människor, dels det medborgerliga förtroendet för samhällsaktörer.
• Informationspåverkan och desinformation kan användas för att exploatera människors rädslor, att avsiktligt eller oavsiktligt öka motsättningarna mellan olika befolkningsgrupper och att väcka misstro mot myndigheternas verksamhet.
• Hat- och våldsretorik särskilt i sociala medier fortsätter att skapa en grogrund för radikalisering, våldsbejakande extremism, extremistiska rörelser och ideologiskt motiverat våld.
• Vilken inverkan kommer de stora sociala mediebolagens roll att ha på trygghetskänslan? Vilken inverkan har regleringen? Var och ens ansvar på sociala medier kommer också att framhävas i framtiden.

Förtroende för myndigheterna för den inre säkerheten

• Myndigheterna måste intensifiera sitt ömsesidiga samarbete för att förmedla det gemensamma budskapet. Motstridig eller på annat sätt misslyckad kommunikation kan försvara det medborgerliga förtroendet.
  
• Myndigheternas kommunikation ska bara bättre anpassat till olika befolkningsgrupper för att göra den effektivare. Därtill ökar kraven på läglig och lättläst information.

Fördelning av trygghetskänslan

• Den ökande mångfalden och segregationen i samhället kan olika befolkningsgrupper ha olika syn på hot och rädslor.
  
• Befolkningens uppfattningar av säkerheten avviker allt mer från statistiken, vilket ökar otryggheten.
• Socioekonomisk utsatthet samt missbruk och psykisk ohälsa anhopas fortsättningsvis i samma befolkningsgrupper; detsamma gäller den upplevda otryggheten.
• Etniska minoriteters otrygghetskänsla stärks av de bemöts med negativa attityder, hatretorik, rasism och våld. Samtidigt kan den ökande mångfalden i befolkningen leda till polarisering och spänningar mellan olika befolkningsgrupper.
• Ett exempel på en befolkningsgrupp vars upplevelser inverkar på samhället i allmänhet är ensamboende äldre samt den äldre befolkningen i glesbygden. Deras otrygghetskänslor får ofta en indirekt effekt också på de närståendes upplevda trygghet.
• Trygghetskänslan kan ofta påverkas mer med välfärdsinsatser än via trygghetsinsatser.

Förtroende för myndigheterna för den inre säkerheten

• Trygghetsfrämjande åtgärder och service ska riktas in bättre på de befolkningsgrupper som känner sig mest otrygga.

Hjälpbehov och tillgång till hjälp

• I takt med att medelåldern i befolkningen ökar kan det förväntas att olika slags olyckor och olycksfall som särskilt drabbar äldre (t.ex. fallolyckor) ökar, vilket också ökar behovet av assistans och (trygghets)service.
  
• Skillnaderna i den upplevda otryggheten kommer att öka mellan befolkningsgrupperna, vilket också är kopplat till hjälpbehovet.
• Befolkningsstrukturen och urbaniseringen medför många utmaningar med tanke på att trygga välfärdsekonomin och tillgången till service i hela landet. Om säkerhetsmyndigheterna inte klarar av att svara på hjälpbehov tillräckligt snabbt, kan förtroendet för dem minska, vilket i förlängningen kan stärka otrygghetskänslan.
• Med hjälp av ny teknik kan det vara möjligt att tillhandahålla hjälp snabbare och på nya sätt. Mobiltelefonen kan skicka ett larm, positioneringstjänster hjälper att hitta den hjälpbehövande och olika chattar erbjuder möjlighet att diskutera med såväl professionella som volontärer. Myndigheterna kan hitta nya sätt att komma i kontakt och interaktion med medborgarna samt upprätthålla förtroendet och trygghetskänslan.
• Om inte den offentliga sektorn kan tillhandahålla den service som behövs, levereras tjänsterna av privata aktörer. Detta kan stärka trygghetskänslan hos vissa befolkningsgrupper, men å andra sidan öka ojämlikheten i fråga om tillgången till hjälp.

Förtroende för myndigheterna för den inre säkerheten

• Trygghetstjänster måste levereras mer innovativt och effektivt då de offentliga finansiella ramarna blir snävare.
  
• Det gäller att identifiera vilka tjänster som kan eller inte kan tillhandahållas digitalt.
• Dessutom ska det identifieras i vilka områden det är möjligt att samarbeta med den privata sektorn, exempelvis bevakningssektorn, för att förbättra människors trygghet.

Otrygghetskänsla och tillgång till hjälp: metoder

Inre säkerhet har tidigare tolkats betyda avsaknad av hot, med andra ord att det förekommer så få brott, olyckor och störningar som möjligt och att de drabbar så få som möjligt. En viktig komponent i den inre säkerheten är också hur vi upplever olika hot och fenomen. Våra uppfattningar och rädslor styr vårt beteende, oavsett om de grundar sig på verkliga risker eller antaganden.

Rädslor hos befolkningen

Känslan av otrygghet granskas i denna rapport genom de rädslor hos befolkningen som anknyter till definitionen av inre säkerhet (brott, störningar, olyckor och otrygghetsfenomen). Tillgången till hjälp granskas via utryckningstjänsternas responstider samt via utredningstiderna och utredningsgraden för brott och handläggningen av brottmål.

De rädslor som ansetts vara centrala för den inre säkerheten är rädsla för brottslighet, för våld, för olyckor och olycksfall, för trafikolyckor och för terrorism samt otrygghet på grund av alkohol- och droganvändning. Otrygghetskänslan avspeglar också människornas förtroende för sin egna, gemenskapernas och samhällets kapacitet att skydda sig mot hot och återställa tryggheten efter en kris. Likaså sammanfaller befolkningens meningar om utvecklingen av olika otrygghetsfenomen, exempelvis våld, inte med den verkliga våldsutvecklingen. Till exempel antalet brott mot liv har minskat i Finland sedan 1990-talet. Ändå upplevs brott mot liv som ett mycket större hot än vad sannolikheten för att bli utsatt för brott mot liv är. Den upplevda rädslan står inte alltid i direkt proportion till den statistiska sannolikheten.

Nödmeddelanden

För varje uppgiftstyp har fastställts en myndighet med ledningsansvar. Till exempel hör trafikolyckor till räddningsväsendet och skottlossningar till polisen. Det är med andra ord möjligt att ett uppdrag har hanterats av flera myndigheter, utan att uppdraget registreras på dem i statistiken. Till exempel registreras en trafikolycka på räddningsväsendet, men inte på andra myndigheter.

Polisen har i fråga om utryckningar prioriterat tillgången till hjälp i brådskande fall (hantering av larmuppdrag och snabb respons), och därför har utryckningstiden för uppdrag i klass A hållits på samma nivå de senaste åren (2017; 9,3 min., 2016; 9,4 min., 2015; 9,3 min., 2014; 9,5 min.).

Åren 2014–2017 var utryckningstiden för mindre brådskande uppdrag i klass AB 17,9–18,3 minuter. Polisens satsningar på synlighet har påverkat och fortsätter att påverka antalet uppdrag inom allmän ordning och säkerhet.

Handläggning av brottmål

Som den viktigaste indikatorn används handläggningstiderna av brottmål som inkommer till tingsrätterna.

 

Otrygghetskänsla och tillgång till hjälp: källor

Turvassa 2019 Kansalaisturvallisuus Suomessa, SPEK tutkii 20, Heikki Laurikainen ja Maija Nikkanen

Turvassa 2017 Kansalaisturvallisuus Suomessa, SPEK tutkii 17, Tuula Kekki.

Turvassa? Kansalaisturvallisuuden tila Suomessa, valtioneuvoston selvitys- ja tutkimustoiminnan julkaisusarja 8/2016, Tuula Kekki ja Teija Mankkinen

Suomalaisten mielipiteitä ulko- ja turvallisuuspolitiikasta, maanpuolustuksesta ja turvallisuudesta, Maanpuolustustiedotuksen suunnittelukunta, MTS Tiedotteita ja katsauksia, 1/2018

Suomalaisten mielipiteitä ulko- ja turvallisuuspolitiikasta, maanpuolustuksesta ja turvallisuudesta, Maanpuolustustiedotuksen suunnittelukunta, MTS Tiedotteita ja katsauksia, 1/2017.

Suomalaisten mielipiteitä ulko- ja turvallisuuspolitiikasta, maanpuolustuksesta ja turvallisuudesta, Maanpuolustustiedotuksen suunnittelukunta, MTS Tiedotteita ja katsauksia, 2/2016.

Suomalaisten mielipiteitä ulko- ja turvallisuuspolitiikasta, maanpuolustuksesta ja turvallisuudesta, Maanpuolustustiedotuksen suunnittelukunta, MTS mielipidetutkimus 2015 raportti.

Sovinnon eväät. EVAn Arvo- ja asennetutkimus 2016. EVA raportti 1/2016, Matti Apunen, Ilkka Haavisto, Henna Hopia ja Sarianna Toivonen.

Poliisibarometri 2020, Sisäministeriön julkaisuja 2020:12, matti Vuorensyrjä, Jenita Rauta.

Poliisibarometri 2018, Poliisiammattikorkeakoulun raportteja 130, Matti Vuorensyrjä ja Monica Fagerlund.

Poliisibarometri 2016 Kansalaisten käsitykset poliisin toiminnasta ja sisäisen turvallisuuden tilasta, sisäministeriön julkaisu 27/2016.

Poliisibarometri 2014 Kansalaisten käsitykset poliisin toiminnasta ja sisäisen turvallisuuden tilasta, sisäministeriön julkaisu 4/2015.

Katse tulevaisuudessa, Nuorisobarometri 2016, Sami Myllyniemi (toim.)

Ihmisarvoinen nuoruus, Nuorisobarometri 2014, Sami Myllyniemi (toim.)

Suomalaiset väkivallan ja omaisuusrikosten kohteena 2014 – Kansallisen uhritutkimuksen tuloksia, Helsingin yliopisto, valtiotieteellinen tiedekunta, kriminologian ja oikeuspolitiikan instituutti, Katsauksia 3/2015, Petri Danielsson ja Venla Salmi.

Suomalaiset väkivallan ja omaisuusrikosten kohteena 2015 – Kansallisen uhritutkimuksen tuloksia, Helsingin yliopisto, valtiotieteellinen tiedekunta, kriminologian ja oikeuspolitiikan instituutti, Katsauksia 13/2016, Petri Danielsson ja Juha Kääriäinen.

Suomalaiset väkivallan ja omaisuusrikosten kohteena 2016 – Kansallisen uhritutkimuksen tuloksia, Helsingin yliopisto, valtiotieteellinen tiedekunta, kriminologian ja oikeuspolitiikan instituutti, Katsauksia 23/2017, Petri Danielsson ja Juha Kääriäinen.

Suomalaiset väkivallan ja omaisuusrikosten kohteena 2017 - Kansallisen uhritutkimuksen tuloksia, Helsingin yliopisto, valtiotieteellinen tiedekunta, kriminologian ja oikeuspolitiikan instituutti, Katsauksia 31/2018, Petri Danielsson ja Matti Näsi.

Suomalaiset väkivallan ja omaisuusrikosten kohteena 2018 - Kansallisen uhritutkimuksen tuloksia, Helsingin yliopisto, valtiotieteellinen tiedekunta, kriminologian ja oikeuspolitiikan instituutti, Katsauksia 35/2019, Petri Danielsson ja Matti Näsi.

Suomalaiset väkivallan ja omaisuusrikosten kohteena 2019 - Kansallisen uhritutkimuksen tuloksia, Helsingin yliopisto, kriminologian ja oikeuspolitiikan instituutti, Katsauksia 43/2020, Petri Danielsson ja Matti Näsi.

Väkivallan kokemus ja rikostiedon lähteet, Helsingin yliopisto, valtiotieteellinen tiedekunta, kriminologian ja oikeuspolitiikan instituutti, Katsauksia 30/2018, Matti Näsi, Maiju Tanskanen, Paula Haara, Esa Reunanen ja Janne Kivivuori.

Pelastustoimen taskutilasto 2014 - 2018, Johannes Ketola ja Esa Kokki, Pelastusopiston julkaisu D-Sarja: Muut [1/2019]

Suomalaisten pelastusasenteet 2017, Pelastusopisto, D-sarja: Muut julkaisut [1/2018], Esa Kokki.

Pelastustoimen taskutilasto 2013 - 2017, Johannes Ketola, Esa Kokki, Pelastusopiston julkaisu, D-sarja: Muut [2/2018]

Pelastusasenteet 2014, yhteenveto, TNS Gallup Oy.

Suomalaisten pelastusasenteet 2020, Pelastusopisto, Tutkimusraportti 2/2021, Alisa Puustinen, Aino Harinen ja Oliver Saal.

Tuomioistuinten työtilastoja vuodelta 2018, oikeusministeriön julkaisuja, Toiminta ja hallinto 2019:8.

Tuomioistuimen työtilastoja vuodelta 2019, oikeusministeriön julkaisuja, Toiminta ja hallintoa 2020:4.